Redaktionellt Miljö-eko nr 1 2008

Ökat stöd för vindkraft

Andelen som är positiva till etablering av vindkraft i den egna kommunen ökar. Det visar rapporten "Åsikter om energi och kärnkraft" som nyligen har publicerats

Idag är 73 procent positiva till vindkraft i hemkommunen. Ökar gör också andelen som är positiva till vindsnurror i närheten av den egna bostaden respektive i närheten av den egna fritidsbostaden. Samtidigt minskar andelen som är negativa till vindkraft nära bostaden respektive fritidshuset, och är nu 22 respektive 23 procent

Svaren bekräftar bilden att de allra flesta är positiva till vindkraftverk samtidigt som det är viktigt att ha en bra information till och dialog med de närboende.

Stark opinon
Fler säger i undersökningen att de vill satsa mer på vindkraft under de närmaste fem-tio åren än i slutet av 90-talet. År 2007 var siffran 79 procent jämfört med 74 procent år 1999. 12 procent vill satsa ungefär som idag

Noterbart är också att opinionen bland de som vill satsa mer på vindkraften inte skiljer sig nämnvärt mellan boende på landsbygden, tätorter/städer eller de tre storstäderna.

I undersökningen har även frågor ställts kring vindkraftens effekt på omgivningen, det vill säga buller, miljövänlighet, kostnad för vindkraftsel, risker för människor och utseende.
Text: Tommy Löfgren

 Majoritet av småföretagen

I januari presenterade Företagarna rapporten “Småföretagen drar sitt strå till stacken – miljöarbete i småföretag”. Rapporten ger en mycket positiv bild av småföretagens miljöengagemang och visar att en majoritet av småföretagen har miljöanpassat sin verksamhet, samt upplever stora fördelar av detta. Miljölagstiftningen anses dock dåligt anpassad till småföretag.

Miljölagstiftningen behöver dock bli enklare och mer småföretagsanpassad för att engagemanget inte ska riskera att komma på skam. Det handlar inte om att sänka våra ambitioner på miljöområdet. Det handlar istället om att göra det möjligt att realisera dem, konstaterar intresseorganisationen.Företagarnas urvalsunder-sökning visar att en klar majoritet (54 %) av småföretagen1 på något sätt har miljöanpassat sin verksamhet. Denna andel skiljer sig mellan företag av olika storleksklasser.

Hälften
Bland de riktigt små företagen med mellan en och tio anställda är motsvarande andel 50 %. De stora och medelstora företagen med minst femtio anställda har arbetat med miljöanpassning i en högre utsträckning än småföretagen. Hela 87 % av dessa företag uppger att ett anpassningsarbete har skett. I Företagarnas panelunder-sökning var andelen företag som miljöanpassat sin verksamhet 68 %.

Avfallshantering och energibesparande åtgärder är de vanligaste förekommande åtgärderna i småföretagen. Nästan nio av tio företag (87 %) har arbetat med avfallshantering och återvinning medan två tredjedelar (67 %) av småföretagen har sparat energi. Vidare har två femtedelar (38 %) av småföretagen minskat sina koldioxidutsläpp medan en dryg tredjedel (36 %) har utarbetat en miljöpolicy. Det är också 36 % av företagen som genomfört produktutveckling och 13 % som har arbetat med miljömärkning av företagets produkter.

– Den som bygger med miljömärkta material ligger steget före konkurrenterna, säger Ragnar Unge”, vd för Svanen.

Fördelar
De småföretag som uppger att de har miljöanpassat sin verksamhet upplever stora fördelar av miljöarbetet och då särskilt fördelar som är kopplade till affärsnytta. Fyra av fem småföretagare (79 %) svarar att de själva eller deras medarbetare har blivit mer miljömedvetna. Tre av fem (61 %) har fått nya kunder eller behållit gamla kunder på grund av företagets miljöanpassning.

Ytterligare två av fem (41 %) företag upplever att de har fått ett starkare varumärke. En tredjedel (35 %) av företagen har blivit mer konkurrenskraftiga. En ytterligare tredjedel (31 %) av företagen har sänkt sina kostnader. En dryg tiondel (11 %) anser att det blivit lättare att rekrytera personal och ytterligare två femtedelar (42 %) ser andra fördelar med miljöanpassningen.

Lagstiftningen
Företagen har även fått ge dagens miljölagstiftning ett betyg på hur småföretagsanpassad den är. Skalan sträcker sig mellan 1 som motsvarar ”inte alls småföretagsanpassad” och 5 som motsvarar ”helt och hållet småföretagsan-passad”. Småföretagarnas samlade betygsättning är 2,3 på den femgradiga skalan. De riktigt små företagen med färre än tio anställda ger samtidigt ett ännu lägre betyg om 2,2. De större företagen ger det något högre betyget 2,6. Den samlade bilden är dock att miljölagstiftningen underkänns som dåligt småföretagsanpassad.

Krångliga regler straffar småföretagen Inget irriterar småföretagare mer då det gäller miljölagstiftningen visar den andra undersökningen som Företagarna gjort. Det handlar om oklara regler kring hantering av avfall, krångliga tillståndsprocesser och godtyckliga miljökontroller i landets kommuner.

Företgarna hänvisar till beräkningar från Nutek som tagit fram att det  kostar  företagen 3,6 miljarder kronor varje år att samla in, lagra och överföra information på miljöområdet. Samma beräkningar visar att kostnaderna för krånglet bara ökar.

”Framför allt innebär krånglet att småföretagare måste koncentrera sig på annat än den egentliga verksamheten, vilket det är svårt att sätta en prislapp på”, kommenterar Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson.

Regeringen har beslutat att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent fram till hösten 2010. Mot den bakgrunden har Företagarna genomfört panelundersökningen ”Regelförenklingar på miljöområdet” för att ta reda på vilka regler som småföretagarna tycker är mest krångliga och irriterande på miljöområdet.

Det här irriterar man sig mest över:
• Regler kring återvinning och avfallshantering
• Tillståndshantering och miljökonsekvensbeskrivning
• Den kommunala miljötillsynen
• Avsaknad av enhetlig miljöbilsdefinition
• Överimplementering av EU-direktiv, så kallad Gold-plating
• Bristen på information och stöd för företagare
Text: Tommy Löfgren

Föreslår nya regler för elavfall

Det blir sänkt och enhetlig straffavgift för elektronikföretag som inte rapporterar mängden sålda produkter. Summan blir 10 000 kronor. Samma avgift ska gälla för den som inte lämnar uppgifter om insamlingen och hanteringen av insamlat el-avfall. Samtidigt blir producenterna skyldiga att registrera sig i Naturvårdsverkets register.

Det är innehållet i den promemoria med förslag till förändringar i producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter som miljödepartement presenterat och nu går på remiss till berörda parter. Förändringarna är tänkta att börja gälla den 1 juli 2008 för förordningen om producentansvar och  den 1 januari 2009 för straffbestämmelser  angående registgeringsskyldighet.

Bekosta
Enligt EU:s bestämmelser om producentansvar ska elektronikföretagen själva bekosta  återviningen av de produkter de säljer. För att kontrollera att att hanteringen fungerar måste företagen rapportera  mängderna av elavfall och antalet sålda produkter till naturvårdsverkets register.

Anmälan ska innehålla uppgift om den produktkategori som produkterna tillhör, om vem producenten är, om vilket insamlingssystem producenten tänker använda och en beskrivning av hur producenten avser att fullgöra producentansvaret.

Förslaget till anmälningsplikt förenas med straffansvar. Det betyder att den som inte anmäler sig till Naturvårdsverkets register innan försäljning sker kommer att kunna dömas till ett bötesstraff. I dag fungerar det så att regeln finns men den som struntar i den riskera inget.

Bakgrunden till miljödepartements förslag till nya regler är kritiken mot att sanktionsavgifterna för att inte lämna uppgifter om elektriska och elektroniska produkter är orimligt höga. Därför har man   sett över dessa och tagit fram ett förslag till ändrade sanktioner.

”Tidigare avgifter slog orimligt hårt. Nu förtydligar vi skyldigheten att anmäla försäljning och gör samtidigt miljösanktionsavgiften enhetlig och betydligt lägre. Sanktionerna blir mer rimliga och proportionerliga i förhållande till överträdelserna”, säger miljöminister Andreas Carlgren i en kommentar.

Minska
För ett fungerande producentansvaret ska fungera som tänkt och minska avfallsmängden och användningen av farliga ämnen i produkter är det nödvändigt att Naturvårdsverket får kännedom om vilka producenter som agerar på den svenska elektronikmarknaden, menar man.

I Sverige har det sedan 2001 funnits ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Den 13 augusti 2005 utökades producent-ansvaret för dessa produkter genom förordningen om producentansvar  för elektriska och elektroniska produkter. Förordningen baseras på det så kallade WEEE-direktivet (direktiv 2002/96/EG), vilket betyder att alla länder i EU numera har regler om producentansvar.
Text: Tommy Löfgren